Broderade bindmössor

Till en folkdräkt hör många olika delar. En väldigt viktig detalj är huvudbonaden, den vanligaste av dessa är bindmössan. På den tiden då vår allmoge använde denna typ av festdräkt fick flickorna sin första bindmössa till konfirmationen. Därefter användes mössan till festdräkten. Man kunde inte gå in i kyrkan med bart huvud, håret måste alltid vara täckt.

Bindmössan bekläddes vanligtvis med ett mönstrat eller omönstrat sidentyg eller broderades med
kedjestygn. Mönstret till broderiet är ett bestämt mönster för varje dräkt, men färgerna görs i vars och ens egen smak. Här får man använda sin fantasi. Detta skriver Gunilla Vuori i tidskriften Folkdansaren nr.2 1988 i artikeln Kvinnodräkternas huvudbonader.

I museets samling finns 20 bindmössor med broderier. De är verkligen en fröjd för ögat.

A46. 1921 Pyttis Kyrkoby. Inköpt från Anders Svarvars i Kyrkobyn.
Mönstervävda ränder i sidentyget. Broderad i tambursöm i ljusrosa bruna och gröna nyanser.

A119. 1924 Lappfjärd Härmeri. Inköpt från Holms Fia i Härkmer.
Broderi i mycket tät tambursöm i gult, brunt och rosa färger.

A296. Mycket stor blekgul bindmössa med tamburbroderi.

A276. 1923 Närpes Näsby
Styckomössa av terracotta färgat siden med tamburbroderi i mjuka färger.
Tillhört Kaisa Perus i Näsby, lånades genom Aina Gros till Brages utställning i Göteborg 1923.

Som avslutning ett litet udrag ur artikeln Till klyvsömmens lov av Gertrud Grenander Nyberg
från Föreningen för Svensk Hemslöjds årsberättelse 1983

Under medeltiden stod broderikonsten högt. Det var en konst som både kyrkan och stadsmakten
uppskattade och understödde. I klostren runt om i Europa fanns nunnor som hade utvecklat ett kunnande, beundrat av alla. Kungadöttrar lärde sig hos dem den ädla konsten att ”måla med nålen”. Även i hemmen broderades bl.a. i hovens ”frustugor”. Det fanns också manliga utövare, som hade verkstäder med lärlingar. De förnämsta kallades ”pärlstickare”, ty man broderade inte bara med garner, förnämligaste silke, guld- och silvertrådar, utan även med pärlor.

Texten är skriven av Lisbeth, museiassitent på Föreningen Brage 2024.