Kvinnodräkten 

Bindmössa eller styckemössa.  Mössan har en hård papperstomme och överklädd med siden i någon färg som harmoniserar med dräkten. Broderad mössa är alltid enligt dräktbeskrivningen för orten. Till mössan hör en rosett i nacken. Under mössan har man alltid ett stycke med en bred spets. Spetsen är formstärkt och sitter slätt runt ansiktet. 

Öramössa  hör till några österbottniska dräkter. Den är en mjuk mössa sydd av siden eller tryckt bomullstyg, kattun och har sidenbandsöglor ”bandrosor” och sidenband hängande under hakan. 

Lärftshatt  eller huvan är sydd av halvlinne eller linnetyg och har spets i framkanten.  

Särken, blusen  av linne eller halvlinne tyg. Blusen är sydd av raka stycken, ärmarna är vida och har rynkor eller veck vid ärmlinningen och upptill. Ärmen har ett ärmspjäll under armen som ger rörelsevidd. Blusen har list framtill eller bara ett halshål. Blusen kan ha hålsöm eller broderier i vitt eller i rött.  

Livstycket  av samma tyg som kjolen eller av enfärgat kläde och skall vara åtsittande. Livstycket fodras med grovt linnetyg.  

Kjolen  är av randigt halvylletyg eller av enfärgat kläde. Kjolens vidd är minst 3 meter. Kjolen har ett slätt parti fram och rynkad eller veckad med små täta veck från var sida bakåt. Kjolens längd är c. 15 cm från golvet. Under kjolen ska man ha en eller flera underkjolar, helst av halvylletyg, så att kjolen får en vacker vidd.  

Förkläde  förklädet är 80-90-100 cm breda och 5-10 cm kortare än kjolen. Förklädet är upptill rynkat eller veckat. Till de flesta dräkterna hör olika alternativ till förkläden. Vitt linne- eller halvlinnetyg med eller utan hålsöm, linong(tunt mönstervävt bomullstyg tyg) halvylle eller sidenförkläde.  

Kjolsäcken  fästes till kjolens linning med mässingskrok eller har ett eget mönstervävt band att fästa runt midjan. Den bärs under förklädet på höger sida delvis under förklädet. Kjolsäcken hör till varje dräkt.  

Axeldukar  till folkdräkten kan bäras olika axeldukar. Sidensjal i olika färger och mönster. Yllemuslinsjalar med granna blommor på vitt, svart eller röd botten. Till några dräkter finns som alternativt en vävd bomullsduk.  

Tröjan  är sydd av enfärgat kläde eller halvylletyg, och till några dräkter av randigt halvylletyg. Den är fodrad med grovt linnetyg. Längden på tröjan kan variera från mycket kort till halvlång och den har ofta skört i ryggen.  

Skor  svarta folkdräktskor med eller utan mässingsspännen enligt orten.  

Strumpor  av bomull eller ylle, knälånga eller överknästrumpor. Flätade/ språngande strumpeband knyts under knä för att hålla strumporna uppe.  

Smycken  med folkdräkten använder man inte dagens smycken, men nog vigselringar och helst inte armbandsur. Till några dräkter hör silversmycke med röda stenar, pärlband eller brosch. Dukens silvernål bärs med axelduken till alla dräkter. 

Mansdräkten 

Huvudbonad  förr i tiden hade man alltid en huvudbonad på sig. Hatten kan vara en hög cylinder eller en låg, bredbrättad filthatt, skärmmössa eller stickad luva i ylle. 

Skjorta  av linne eller halvlinne tyg. Blusen är sydd av raka stycken, ärmarna är vida och har rynkor, stripade rynkor/parallella rynkor eller veck vid ärmlinningen och upptill axeln. Ärmen har ett ärmspjäll under armen och halsspjäll som ger rörelsevidd. Blusen har list framtill eller bara ett sprund. Skjortan käpps med trådknappar eller pärlemorknappar. Skjortan kan ha hålsöm eller broderier i vitt eller i rött. 

Halsduk  en färgad eller mönstrat siden. Halsduken är en fyrkantig duk som viks till en triangel och sedan rullas ihop till en 5 cm bred remsa. Halsduken knyts två varv om halsen och den ger stöd och håller kragen upp. Man knyter med två knutar och sticker ändorna under västen. 

Väst av smalrandigt halvylletyg eller av kläde. Till knäbyxdräkten är västen så lång att byxornas linning är täckt, men byxluckans knappar syns. Till långbyxdräkten kan västen också vara så kort att skjortan syns mellan västen och byxlinningen. Västen har bra passform och knäpps med mässings-, nickel-, spegel- eller med tygöverklädda knappar. Skjortkragen skall stå upp ovanför västkragen och halsduken skall synas även om västen knäpps ända upp till halsen.  

Byxor knä- eller långbyxor av vadmal med smal eller bred lucka. Byxorna sitter bra och har veck i ryggen som ger rörelsevidd. Om man använder hängslen skall även de helst vara historiskt riktiga. Förr var hängslena av läder eller av tyg och läder, men även virkade hängslen har förekommit. Vita brudgumshängsel av linnetyg med breda hålsömmar hör till några dräkter.  

Rock, kallas också  tröja, av vadmal. Till en del dräkter är tröjan kort och till andra lång. Folkdräkten är ofullständig utan tröja. Tröjan har metall- eller tygöverklädda knappar ofta i två rader. Tröjan har ofta fickor och många har skört, sprund eller veck i ryggen prydda med knappar. 
Tröjan har bra passform och man använder den för det mesta öppet så att västen syns också.  

Strumpor  av ylle- eller bomullsgarn, skall nå ovanom knäet. De hålls uppe med vävda eller flätade strumpeband som binds två varv om benet strax under knäet. Ändarna kan stickas in under bandet eller knytas med knut och rosett som inte sys under knälinningen.  

Bälte till många dräkter kan en söljebälte enligt orten bäras. Bältet med eller utan söljor av olika form bärs på byxorna nedanom linningen. Bältet är ett tecken på välstånd.  

Fickklocka  med kedja kan användas till alla dräkter men helst inte armbandsur. 

Kapprock hellångt ytterplagg av vadmal kan användas till alla mansdräkter.